SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
prioritet
pri·­or·­itet [‑ite´t] substantiv ~en ~er förmåns­rätt, förturs­rätt; före­träde: ​bekämpandet av fattigdom har högsta prioritet
Singular
en prioritetobestämd form
en prioritetsobestämd form genitiv
prioritetenbestämd form
prioritetensbestämd form genitiv
Plural
prioriteterobestämd form
prioritetersobestämd form genitiv
prioriteternabestämd form
prioriteternasbestämd form genitiv