publicerad: 2015
prioritet
pri·or·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • förmånsrätt, förtursrätt; företräde: bekämpandet av fattigdom har högsta prioritet
Singular | |
---|---|
en prioritet | obestämd form |
en prioritets | obestämd form genitiv |
prioriteten | bestämd form |
prioritetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
prioriteter | obestämd form |
prioriteters | obestämd form genitiv |
prioriteterna | bestämd form |
prioriteternas | bestämd form genitiv |