publicerad: 2015
prioritera
pri·or·it·era
verb
~de ~t • ge försteg el. förtur åt; jfr prioritet
| Finita former | |
|---|---|
| prioriterar | presens aktiv |
| prioriteras | presens passiv |
| prioriterade | preteritum aktiv |
| prioriterades | preteritum passiv |
| prioritera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att prioritera | infinitiv aktiv |
| att prioriteras | infinitiv passiv |
| har/hade prioriterat | supinum aktiv |
| har/hade prioriterats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| prioriterande | |
| Perfekt particip | |
| en prioriterad + substantiv | |
| ett prioriterat + substantiv | |
| den/det/de prioriterade + substantiv | |
prioritera bort
• prioritera bort el. (sällan) bortprioritera ngtInfinita former att prioritera bort infinitiv aktiv Presens particip bortprioriterande Perfekt particip en bortprioriterad + substantiv ett bortprioriterat + substantiv den/det/de bortprioriterade + substantiv
prioritera ner
• ge lägre prioritet: prioritera ner el. nedprioritera ngtInfinita former att prioritera ner infinitiv aktiv Presens particip nerprioriterande Perfekt particip en nerprioriterad + substantiv ett nerprioriterat + substantiv den/det/de nerprioriterade + substantiv
prioritera om
• prioritera om el. omprioritera ngtInfinita former att prioritera om infinitiv aktiv Presens particip omprioriterande Perfekt particip en omprioriterad + substantiv ett omprioriterat + substantiv den/det/de omprioriterade + substantiv


