publicerad: 2015
prioritetsordning
pri·or·itets|ordn·ing
substantiv
~en ~ar • till ordning 4 prioritet
Singular | |
---|---|
en prioritetsordning | obestämd form |
en prioritetsordnings | obestämd form genitiv |
prioritetsordningen | bestämd form |
prioritetsordningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
prioritetsordningar | obestämd form |
prioritetsordningars | obestämd form genitiv |
prioritetsordningarna | bestämd form |
prioritetsordningarnas | bestämd form genitiv |