SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
orientering
orient·­er·ing substantiv ~en ~ar till orientera 1till orientera 2en idrotts­gren där det gäller att hitta bestämda punkter i terrängen med hjälp av karta och kompass
Singular
en orienteringobestämd form
en orienteringsobestämd form genitiv
orienteringenbestämd form
orienteringensbestämd form genitiv
Plural
orienteringarobestämd form
orienteringarsobestämd form genitiv
orienteringarnabestämd form
orienteringarnasbestämd form genitiv