publicerad: 2015
avvägare
av|väg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vägarna • till avväga 2
Singular | |
---|---|
en avvägare | obestämd form |
en avvägares | obestämd form genitiv |
avvägaren | bestämd form |
avvägarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avvägare | obestämd form |
avvägares | obestämd form genitiv |
avvägarna | bestämd form |
avvägarnas | bestämd form genitiv |