publicerad: 2015
balansgång
bal·ans|gång
substantiv
~en • äv. bildl. manövrerande i känslig situation
Singular | |
---|---|
en balansgång | obestämd form |
en balansgångs | obestämd form genitiv |
balansgången | bestämd form |
balansgångens | bestämd form genitiv |