publicerad: 2015
balanskonst
bal·ans|konst
substantiv
~en ~er • till konst 2 balans 1
| Singular | |
|---|---|
| en balanskonst | obestämd form |
| en balanskonsts | obestämd form genitiv |
| balanskonsten | bestämd form |
| balanskonstens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| balanskonster | obestämd form |
| balanskonsters | obestämd form genitiv |
| balanskonsterna | bestämd form |
| balanskonsternas | bestämd form genitiv |


