publicerad: 2015
besegrare
be·segr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. besegrarna besegra
Singular | |
---|---|
en besegrare | obestämd form |
en besegrares | obestämd form genitiv |
besegraren | bestämd form |
besegrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
besegrare | obestämd form |
besegrares | obestämd form genitiv |
besegrarna | bestämd form |
besegrarnas | bestämd form genitiv |