publicerad: 2015
disciplinering
discipl·in·er·ing
substantiv
~en ~ar disciplinera
Singular | |
---|---|
en disciplinering | obestämd form |
en disciplinerings | obestämd form genitiv |
disciplineringen | bestämd form |
disciplineringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
disciplineringar | obestämd form |
disciplineringars | obestämd form genitiv |
disciplineringarna | bestämd form |
disciplineringarnas | bestämd form genitiv |