publicerad: 2015
frågeställning
fråge|ställ·ning
substantiv
~en ~ar • fråga, frågekomplex; till 1fråga 1,2
Singular | |
---|---|
en frågeställning | obestämd form |
en frågeställnings | obestämd form genitiv |
frågeställningen | bestämd form |
frågeställningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frågeställningar | obestämd form |
frågeställningars | obestämd form genitiv |
frågeställningarna | bestämd form |
frågeställningarnas | bestämd form genitiv |