publicerad: 2015
frågetimme
fråge|timme
el. fråge|timma
substantiv
~n ‑timmar 1fråga 2 timme
Singular | |
---|---|
en frågetimme (en frågetimma) | obestämd form |
en frågetimmes (en frågetimmas) | obestämd form genitiv |
frågetimmen (frågetimman) | bestämd form |
frågetimmens (frågetimmans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
frågetimmar | obestämd form |
frågetimmars | obestämd form genitiv |
frågetimmarna | bestämd form |
frågetimmarnas | bestämd form genitiv |