publicerad: 2015
impulsköp
im·puls|köp
substantiv
~et; pl. ~ impuls 2 köp
Singular | |
---|---|
ett impulsköp | obestämd form |
ett impulsköps | obestämd form genitiv |
impulsköpet | bestämd form |
impulsköpets | bestämd form genitiv |
Plural | |
impulsköp | obestämd form |
impulsköps | obestämd form genitiv |
impulsköpen | bestämd form |
impulsköpens | bestämd form genitiv |