publicerad: 2015
impulshandling
im·puls|handl·ing
substantiv
~en ~ar impuls 2 handling 1
Singular | |
---|---|
en impulshandling | obestämd form |
en impulshandlings | obestämd form genitiv |
impulshandlingen | bestämd form |
impulshandlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
impulshandlingar | obestämd form |
impulshandlingars | obestämd form genitiv |
impulshandlingarna | bestämd form |
impulshandlingarnas | bestämd form genitiv |