publicerad: 2015
impulsivitet
im·puls·iv·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en impulsiv
Singular | |
---|---|
en impulsivitet | obestämd form |
en impulsivitets | obestämd form genitiv |
impulsiviteten | bestämd form |
impulsivitetens | bestämd form genitiv |