publicerad: 2015
klarning
1klar·ning
substantiv
~en • till klara
Singular | |
---|---|
en klarning | obestämd form |
en klarnings | obestämd form genitiv |
klarningen | bestämd form |
klarningens | bestämd form genitiv |
2klarn·ing
substantiv
~en • till klarna
Singular | |
---|---|
en klarning | obestämd form |
en klarnings | obestämd form genitiv |
klarningen | bestämd form |
klarningens | bestämd form genitiv |