publicerad: 2015
klurighet
klur·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ äv. knepigt problem
Singular | |
---|---|
en klurighet | obestämd form |
en klurighets | obestämd form genitiv |
klurigheten | bestämd form |
klurighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klurigheter | obestämd form |
klurigheters | obestämd form genitiv |
klurigheterna | bestämd form |
klurigheternas | bestämd form genitiv |