publicerad: 2015
kluring
klur·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ klurigt problem
Singular | |
---|---|
en kluring | obestämd form |
en klurings | obestämd form genitiv |
kluringen | bestämd form |
kluringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kluringar | obestämd form |
kluringars | obestämd form genitiv |
kluringarna | bestämd form |
kluringarnas | bestämd form genitiv |