publicerad: 2015
konformitet
kon·form·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • likformighet, överensstämmelse
Singular | |
---|---|
en konformitet | obestämd form |
en konformitets | obestämd form genitiv |
konformiteten | bestämd form |
konformitetens | bestämd form genitiv |