publicerad: 2015
konjugera
kon·jug·era
[‑juge´ra]
verb
~de ~t • böja verb
Finita former | |
---|---|
konjugerar | presens aktiv |
konjugeras | presens passiv |
konjugerade | preteritum aktiv |
konjugerades | preteritum passiv |
konjugera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att konjugera | infinitiv aktiv |
att konjugeras | infinitiv passiv |
har/hade konjugerat | supinum aktiv |
har/hade konjugerats | supinum passiv |
Presens particip | |
konjugerande | |
Perfekt particip | |
en konjugerad + substantiv | |
ett konjugerat + substantiv | |
den/det/de konjugerade + substantiv |