publicerad: 2015
magnetograf
magn·eto·graf
[‑gra´f]
substantiv
~en ~er • ett instrument för registrering av variationer i magnetiska fält
Singular | |
---|---|
en magnetograf | obestämd form |
en magnetografs | obestämd form genitiv |
magnetografen | bestämd form |
magnetografens | bestämd form genitiv |
Plural | |
magnetografer | obestämd form |
magnetografers | obestämd form genitiv |
magnetograferna | bestämd form |
magnetografernas | bestämd form genitiv |