publicerad: 2015
magnetkort
magn·et|kort
substantiv
~et; pl. ~ magnet 2kort
Singular | |
---|---|
ett magnetkort | obestämd form |
ett magnetkorts | obestämd form genitiv |
magnetkortet | bestämd form |
magnetkortets | bestämd form genitiv |
Plural | |
magnetkort | obestämd form |
magnetkorts | obestämd form genitiv |
magnetkorten | bestämd form |
magnetkortens | bestämd form genitiv |