publicerad: 2015
mandatärmakt
mand·at·är|makt
[‑ä`r‑]
substantiv
~en ~er • till mandat 2 och makt 2
Singular | |
---|---|
en mandatärmakt | obestämd form |
en mandatärmakts | obestämd form genitiv |
mandatärmakten | bestämd form |
mandatärmaktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mandatärmakter | obestämd form |
mandatärmakters | obestämd form genitiv |
mandatärmakterna | bestämd form |
mandatärmakternas | bestämd form genitiv |