publicerad: 2015
manke
manke
substantiv
~n mankar • ryggens främre del t.ex. på häst; lägga manken till anstränga sig
| Singular | |
|---|---|
| en manke | obestämd form |
| en mankes | obestämd form genitiv |
| manken | bestämd form |
| mankens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| mankar | obestämd form |
| mankars | obestämd form genitiv |
| mankarna | bestämd form |
| mankarnas | bestämd form genitiv |


