publicerad: 2015
meningit
mening·it
[meniŋgi´t]
substantiv
~en ~er • hjärnhinneinflammation
Singular | |
---|---|
en meningit | obestämd form |
en meningits | obestämd form genitiv |
meningiten | bestämd form |
meningitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
meningiter | obestämd form |
meningiters | obestämd form genitiv |
meningiterna | bestämd form |
meningiternas | bestämd form genitiv |