publicerad: 2015
meningsbrytning
men·ings|bryt·ning
substantiv
~en ~ar • konfrontation av olika åsikter, gräl
Singular | |
---|---|
en meningsbrytning | obestämd form |
en meningsbrytnings | obestämd form genitiv |
meningsbrytningen | bestämd form |
meningsbrytningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
meningsbrytningar | obestämd form |
meningsbrytningars | obestämd form genitiv |
meningsbrytningarna | bestämd form |
meningsbrytningarnas | bestämd form genitiv |