publicerad: 2015
polistalesman
pol·is|tal·es·man
substantiv
~nen; pl. ‑talesmän, best. pl. ‑talesmännen polis 1 talesman
Singular | |
---|---|
en polistalesman | obestämd form |
en polistalesmans | obestämd form genitiv |
polistalesmannen | bestämd form |
polistalesmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
polistalesmän | obestämd form |
polistalesmäns | obestämd form genitiv |
polistalesmännen | bestämd form |
polistalesmännens | bestämd form genitiv |