publicerad: 2015
rondör
rond·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en 1 rundhet; fyllighet2 fryntlighet, frikostighet
Singular | |
---|---|
en rondör | obestämd form |
en rondörs | obestämd form genitiv |
rondören | bestämd form |
rondörens | bestämd form genitiv |