publicerad: 2015
stenbräcka
sten|bräcka
substantiv
~n ‑bräckor • en växt
Singular | |
---|---|
en stenbräcka | obestämd form |
en stenbräckas | obestämd form genitiv |
stenbräckan | bestämd form |
stenbräckans | bestämd form genitiv |
Plural | |
stenbräckor | obestämd form |
stenbräckors | obestämd form genitiv |
stenbräckorna | bestämd form |
stenbräckornas | bestämd form genitiv |