publicerad: 2015
stenbrott
sten|brott
substantiv
~et; pl. ~ • till brott 2 sten 1
Singular | |
---|---|
ett stenbrott | obestämd form |
ett stenbrotts | obestämd form genitiv |
stenbrottet | bestämd form |
stenbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
stenbrott | obestämd form |
stenbrotts | obestämd form genitiv |
stenbrotten | bestämd form |
stenbrottens | bestämd form genitiv |