SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
uppbrottsorder
upp·­brotts|­order substantiv ~n; pl. ~ uppbrott order 1
Singular
en uppbrottsorderobestämd form
en uppbrottsordersobestämd form genitiv
uppbrottsordernbestämd form
uppbrottsordernsbestämd form genitiv
Plural
uppbrottsorderobestämd form
uppbrottsordersobestämd form genitiv
uppbrottsordernabestämd form
uppbrottsordernasbestämd form genitiv