publicerad: 2015
uppdra
upp|dra
el. åld. upp|draga
verb
‑drog, ‑dragit, pres. ‑drar • ⟨formellt⟩ ge som uppdrag: styrelsen uppdrog åt ordföranden att undersöka frågan
| Finita former | |
|---|---|
| uppdrar (uppdrager) | presens aktiv |
| uppdras (uppdrages, uppdrags) | presens passiv |
| uppdrog | preteritum aktiv |
| uppdrogs | preteritum passiv |
| uppdra (uppdrag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att uppdra (uppdraga) | infinitiv aktiv |
| att uppdras (uppdragas) | infinitiv passiv |
| har/hade uppdragit | supinum aktiv |
| har/hade uppdragits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| uppdragande | |


