publicerad: 2015
upprorsman
upp·rors|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen uppror 1man 1
Singular | |
---|---|
en upprorsman | obestämd form |
en upprorsmans | obestämd form genitiv |
upprorsmannen | bestämd form |
upprorsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upprorsmän | obestämd form |
upprorsmäns | obestämd form genitiv |
upprorsmännen | bestämd form |
upprorsmännens | bestämd form genitiv |