publicerad: 2015
urinväg
ur·in|väg
substantiv
~en ~ar • mest i pl.; till väg 2 urin
Singular | |
---|---|
en urinväg | obestämd form |
en urinvägs | obestämd form genitiv |
urinvägen | bestämd form |
urinvägens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urinvägar | obestämd form |
urinvägars | obestämd form genitiv |
urinvägarna | bestämd form |
urinvägarnas | bestämd form genitiv |