publicerad: 2015
utminutering
ut|min·ut·er·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨ngt åld.⟩ utminutera
Singular | |
---|---|
en utminutering | obestämd form |
en utminuterings | obestämd form genitiv |
utminuteringen | bestämd form |
utminuteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utminuteringar | obestämd form |
utminuteringars | obestämd form genitiv |
utminuteringarna | bestämd form |
utminuteringarnas | bestämd form genitiv |