publicerad: 2015
utpendlare
ut|pendl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑pendlarna pendla 2
Singular | |
---|---|
en utpendlare | obestämd form |
en utpendlares | obestämd form genitiv |
utpendlaren | bestämd form |
utpendlarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utpendlare | obestämd form |
utpendlares | obestämd form genitiv |
utpendlarna | bestämd form |
utpendlarnas | bestämd form genitiv |