publicerad: 2015
utredningshem
ut·red·nings|hem
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • hem för person el. familj som är under myndigheters utredning; till 1hem 2
Singular | |
---|---|
ett utredningshem | obestämd form |
ett utredningshems | obestämd form genitiv |
utredningshemmet | bestämd form |
utredningshemmets | bestämd form genitiv |
Plural | |
utredningshem | obestämd form |
utredningshems | obestämd form genitiv |
utredningshemmen | bestämd form |
utredningshemmens | bestämd form genitiv |
SAOL