SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
utredningsman
ut·­red·­nings|­man substantiv ~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen utredning 1man 1
Singular
en utredningsmanobestämd form
en utredningsmansobestämd form genitiv
utredningsmannenbestämd form
utredningsmannensbestämd form genitiv
Plural
utredningsmänobestämd form
utredningsmänsobestämd form genitiv
utredningsmännenbestämd form
utredningsmännensbestämd form genitiv