publicerad: 2015
utredningsman
ut·red·nings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen utredning 1man 1
Singular | |
---|---|
en utredningsman | obestämd form |
en utredningsmans | obestämd form genitiv |
utredningsmannen | bestämd form |
utredningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utredningsmän | obestämd form |
utredningsmäns | obestämd form genitiv |
utredningsmännen | bestämd form |
utredningsmännens | bestämd form genitiv |
SAOL
Alfabetisk lista