publicerad: 2015
vittnesförhör
vittn·es|för·hör
substantiv
~et; pl. ~ • till förhör 2 vittne 1
Singular | |
---|---|
ett vittnesförhör | obestämd form |
ett vittnesförhörs | obestämd form genitiv |
vittnesförhöret | bestämd form |
vittnesförhörets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vittnesförhör | obestämd form |
vittnesförhörs | obestämd form genitiv |
vittnesförhören | bestämd form |
vittnesförhörens | bestämd form genitiv |