publicerad: 2015
ödslighet
ödsl·ig·het
substantiv
~en ~er ödslig
Singular | |
---|---|
en ödslighet | obestämd form |
en ödslighets | obestämd form genitiv |
ödsligheten | bestämd form |
ödslighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ödsligheter | obestämd form |
ödsligheters | obestämd form genitiv |
ödsligheterna | bestämd form |
ödsligheternas | bestämd form genitiv |