publicerad: 2015
rygga
rygga
verb
~de ~t • dra sig tillbaka; om djur: skygga, vika: rygga (tillbaka) för ngt
Finita former | |
---|---|
ryggar | presens aktiv |
ryggas | presens passiv |
ryggade | preteritum aktiv |
ryggades | preteritum passiv |
rygga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rygga | infinitiv aktiv |
att ryggas | infinitiv passiv |
har/hade ryggat | supinum aktiv |
har/hade ryggats | supinum passiv |
Presens particip | |
ryggande |