publicerad: 2015
balansering
bal·ans·er·ing
substantiv
~en ~ar • till balansera 1,2
Singular | |
---|---|
en balansering | obestämd form |
en balanserings | obestämd form genitiv |
balanseringen | bestämd form |
balanseringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
balanseringar | obestämd form |
balanseringars | obestämd form genitiv |
balanseringarna | bestämd form |
balanseringarnas | bestämd form genitiv |