SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
balansgång
bal·­ans|­gång substantiv ~en äv. bildl. manövrerande i känslig situation
Singular
en balansgångobestämd form
en balansgångsobestämd form genitiv
balansgångenbestämd form
balansgångensbestämd form genitiv