publicerad: 2015
besvär
be·svär
substantiv
~et; pl. ~ 1 ansträngning; obehag2 klagomål över domstols el. myndighets beslut – Nästan alla sammansättn. med besvärs- hör till besvär 2.
Singular | |
---|---|
ett besvär | obestämd form |
ett besvärs | obestämd form genitiv |
besväret | bestämd form |
besvärets | bestämd form genitiv |
Plural | |
besvär | obestämd form |
besvärs | obestämd form genitiv |
besvären | bestämd form |
besvärens | bestämd form genitiv |