publicerad: 2015
brakmiddag
brak|mid·dag
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ stor middag; till middag 2
| Singular | |
|---|---|
| en brakmiddag | obestämd form |
| en brakmiddags | obestämd form genitiv |
| brakmiddagen | bestämd form |
| brakmiddagens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| brakmiddagar | obestämd form |
| brakmiddagars | obestämd form genitiv |
| brakmiddagarna | bestämd form |
| brakmiddagarnas | bestämd form genitiv |


