publicerad: 2015
ensamcell
en·sam|cell
substantiv
~en ~er • i fängelse; till cell 2
Singular | |
---|---|
en ensamcell | obestämd form |
en ensamcells | obestämd form genitiv |
ensamcellen | bestämd form |
ensamcellens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ensamceller | obestämd form |
ensamcellers | obestämd form genitiv |
ensamcellerna | bestämd form |
ensamcellernas | bestämd form genitiv |