publicerad: 2015
ensamseglare
en·sam|segl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑seglarna ensam seglare
Singular | |
---|---|
en ensamseglare | obestämd form |
en ensamseglares | obestämd form genitiv |
ensamseglaren | bestämd form |
ensamseglarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ensamseglare | obestämd form |
ensamseglares | obestämd form genitiv |
ensamseglarna | bestämd form |
ensamseglarnas | bestämd form genitiv |