publicerad: 2015
epikuré
epikuré
substantiv
~n ~er • anhängare av den grekiske filosofen Epikuros filosofi som satte själens ro som människans mål; njutningsmänniska
Singular | |
---|---|
en epikuré | obestämd form |
en epikurés | obestämd form genitiv |
epikurén | bestämd form |
epikuréns | bestämd form genitiv |
Plural | |
epikuréer | obestämd form |
epikuréers | obestämd form genitiv |
epikuréerna | bestämd form |
epikuréernas | bestämd form genitiv |