publicerad: 2015
förläning
för·län·ing
substantiv
~en ~ar • i äldre tid: belöning för krigstjänst e.d. ofta ett slott el. ett område ("län")
Singular | |
---|---|
en förläning | obestämd form |
en förlänings | obestämd form genitiv |
förläningen | bestämd form |
förläningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förläningar | obestämd form |
förläningars | obestämd form genitiv |
förläningarna | bestämd form |
förläningarnas | bestämd form genitiv |