publicerad: 2015
fordringsägare
fordr·ings|äg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ägarna • person som ngn står i skuld till
Singular | |
---|---|
en fordringsägare | obestämd form |
en fordringsägares | obestämd form genitiv |
fordringsägaren | bestämd form |
fordringsägarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fordringsägare | obestämd form |
fordringsägares | obestämd form genitiv |
fordringsägarna | bestämd form |
fordringsägarnas | bestämd form genitiv |