publicerad: 2015
hävning
häv·ning
substantiv
~en ~ar • till häva 1,2
Singular | |
---|---|
en hävning | obestämd form |
en hävnings | obestämd form genitiv |
hävningen | bestämd form |
hävningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hävningar | obestämd form |
hävningars | obestämd form genitiv |
hävningarna | bestämd form |
hävningarnas | bestämd form genitiv |